Olagliga tuppfäktningar – en historia om grymhet

Tuppfäktningar är något som vi känner igen från filmer, böcker och TV-serier, främst sådana som utspelar sig i USA eller i Mexiko. Det är inte alla som förstår vilka djupa problem som finns bakom dessa “tävlingar” och hur hemska de faktiskt är för djuren som tvingas in i dem, men det blir tydligt om man läser in sig lite på historiken bakom dessa tävlingar för att se hur länge som dessa djur har farit illa för att människor ska få nöje av deras smärta.

Detta är ingen komplett genomgång, eftersom det skulle ta upp en hel bok, men jag har tagit med de viktigaste delarna i historien bakom dessa tävlingar, så att du ska kunna få en slags bild om hur hemskt det är och hur långt bak i tiden det faktiskt går.

Över 6000 år gammalt

Detta sträcker sig faktiskt över 6000 år tillbaka i tiden, kanske längre, men det är här man har hittat de första dokumenterade tecknen på att man har fött upp tuppar specifikt för att de ska slåss. Ordet kom först 1634, och användes då i en amerikansk bok om fenomenet. Till västvärlden kom tuppfäktningen 1521, då en upptäcktsresande i Filippinerna fick bevittna tävlingar där och tog med sig idén hem.

Ända sedan dess har målet med sporten varit att få tupparna att blöda. Det handlar om att ha två stycken tuppar i samma ring, vilket kommer kicka igång deras instinkter och få dem att tävla med varandra, att hoppa på varandra helt enkelt. Beroende på vart man befinner sig i världen så gäller olika regler, men det är en så kallad blodsport det handlar om, vilket innebär att inget av djuren kommer att stoppas innan blodutgjute har hänt. Det är inte ovanligt att man låter tupparna slåss till den ena har dödat den andra.

En sport populär i olika delar av världen

Historiskt sett har tuppfäktning varit populärt bland åskådare i många olika delar av världen. Det fanns i Indien, Kina och Persien tidigt, och fördes över till det gamla grekiska riket under 400 talet före Kristus. Romarna tyckte till en början inte alls om sporten, men den blev senare oerhört populär i det enorma romerska riket, vilket innebar att sporten spred sig till ännu fler hörn av världen.

Det finns många teckningar, tavlor och anteckningar kring tuppfäktningarna, från denna tid ända fram till 1800-talet. Ordet tuppfäktning har blivit så vanligt i våra olika språk att det dessutom är inskrivet i många av våra moderna klassiska verk, såsom Henrik V av Shakespeare, men då handlar det om publikhavet kring en teaterscen, och inte specifikt en plats där man tävlar i tuppfäktning.

Olika tillhyggen gör saken värre

Detta är också något som varierar från tidsperiod till tidsperiod, och dessutom är det olika i olika länder, men det har funnits olika tillhyggen under åren som har gjort denna onda sport ännu ondare. Vanligast är att man sätter en metallkam ovanpå tuppens vanliga kam, vilket gör att attackerna blir blodigare snabbare än vad de normalt skulle vara. Detta hör ofta ihop med den typ av tävling där målet är att tupparna ska döda varandra.

Kulturen kring det sägs vara anledning att behålla

Ett av de argument som används idag i försvaret av denna sport är att det är en lång kulturell tradition som ligger bakom uppförandet. Hur en kulturell tradition för människor skulle kunna ursäkta misshandel av djur står inte klart, men det finns inte så många andra argument för att behålla denna grymma sport. Förhoppningsvis kommer den inom kort vara förbjuden i alla länder, världen över, så att denna grymhet får ett slut.

ornskoldskatten

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *